ifrån allt. jobb, hem och barn. ungefär en dag i veckan vill jag inget hellre. igår var en sån dag.

idag är en annan dag. en dag då devin är mittpunkten. i morse var vi och pratade med skolkuratorn. hon nådde inte fram.

och klockan ett kommer adhd-konsulenten hem till oss. jag tänker inte städa. hon får ta oss som vi är.

hur var det förresten med det där med att adoptera bort sin mamma.. får man det? alldeles nyss gjorde hon som hon alltid gör. hånfullt.

min nya frisyr är tydligen ful. mina tallrikar med. och mitt hem. min badrumsmatta. min klädsmak. och min sons hår.

vad är det som gör att hon tror att hon har rätt att vädra sina åsikter om såna saker? jag har inte bett om dem. inte devin heller.

vi behöver inte veta att våra frisyrer inte passar oss. eller att vårt hem är stökigt. att döskallar är fult. och att bilen jag köpte till henne är rostig, läcker olja, har en sladdrig styrning och är allmänt usel.

jag har ångest över att devin ska behöva umgås med henne. över att jag måste jobba kvällar. över att jag alldeles för sällan har tid att vara hemma med honom.. men framförallt över att hon sätter sina spår i honom. att han ska bli lika trasslig som jag.

jag älskar henne. och jag avskyr henne.

och devin är vacker. även när han stormar.

och jag minns inte längre vad som finns i den.
jag tror jag blundar när jag packar. för att göra det enkelt. nostalgifritt.

min mamma är galen. ibland vill jag adoptera bort henne. ibland vill jag krama henne hårt och säga tack. jag gör ingedera. jag bara står upprätt och koncentrerar mig på att inte vackla, inte flacka med blicken. det är nog.

och det är ständig natt. förutom när jag tittar ut ibland.

jag har sett solen, men jag tror inte solen sett mig.

igår fick jag lilis vackra böcker på posten. den första sträckläste jag, när jag borde ha sovit. den var fantastiskt bra. imponerande.

och så fick jag inpiration. jag ville verkligen skriva igen.

synd bara att jag inte kan.

snart åker vi till london. kameran, jag och djungelgeorge.

jag tror att djungelgeorge vill glo på fotboll. jag vill bara fota. och shoppa lite. ett vidvinkelobjektiv eller så. jag tror att det kommer att göra mig glad.

sedan är det nästan dags för flytt.

i helgen kommer en kvinna för att se på lägenheten. jag har mycket jobb framför mig, alltså.

tio år sätter spår.

det är inte hemligt alls, att det gått fort. att vi är galna.

sakta men säkert försöker jag klura ut min historia. sudda ut bitar. tömma det enda hem vi haft sedan devin föddes till världen. bygga nytt.

jag staplar kartonger med sådant värt att sparas, försöker undvika nostalgisvackorna. men det ligger mycket historia här. sådant värt att sparas, men även mycket som gör oss gott att kasta.

jag har flyttat många gånger i min ungdom. för många för att orka hålla reda på. och jag har aldrig behövt ge mig i kast med historia. det har liksom inte funnits någon.
ena sekunden ångrar jag allt. jag vill bo där devin skrapat märken i parketten, där köksbordet alltid känts oändligt stort för två. jag har vant mig vid frysens nattliga frustanden, vid grannarnas högljudda samtal. min balkong är min, mina slitna tapeter passar min sinnesstämning. även jag är uppvuxen här. mitt hela vuxna liv har utspelat sig innanför dessa mina tunna väggar.

där finns historia i varje vrå, varje spricka i porslinet..

samtidigt vill jag till varje pris härifrån. jag vill skapa ett nytt liv, med djungelgeorge. lämna nya märken i ny parkett. trängas i badrummet. i köket. gräla om tvätten. och disken. och skriva en helt ny historia.

av alla hus vi tittat på, fann jag ett jag verkligen, absolut ville ha. nu är det vårt. för det, är jag lycklig.
tack djungelgeorge.

..tillbringar jag på jobbet. vi kör LAN för hela slanten. varför jag gav mig in på detta igen, vet bara gudarna. jag är redan trött. försökte hålla mig vaken sent som fan igår, men hade så sjukt tråkigt att det var roligare att sova. och i morse blev jag väckt 7:30 av ett jättesött samtal, men trots det blev jag hur irriterad som helst, eftersom jag hade planerat att sova ut.

i morgon lär jag åtminstone sova. jag får bara inte glömma att stänga av ljudet på telefonerna. folk har inget vett.

nyår gick rätt sansat till. inget särskilt att orda om. planen var att vi skulle på fest, men sniff ville inte följa med, så vi stannade hemma.

nu är det vardag igen. fast vi har iaf bokat en londonresa, djungelgeorge och jag. vi åker den sista februari och stannar i fyra nätter.
jag vet inte vem av oss som längtar mest, men jag tror att det är han.
jag längtar också. jag ska fota som en tokig. och vila mot hans bröst.

kärlek är vackert.

med mig över nyår. jag önskar inget hellre. men vi kommer ingenstans.
vi är liksom fast här. i betongdjungeln.

julen är iaf över. tack och lov. jag är inget fan.
men jag fick fina klappar.
son hade gjort en toapappershållare i slöjden.
den var bäst.
sen fick jag sådant som man alltid får. vantar, långkallingar och liknande.
döskallelakan också, av mamma. och av djungelgeorge fick jag högtalare att matcha ipoden jag fick av honom i födelsedagspresent.
av djungelgeorges pappa fick jag ett minneskort till kameran. omtänksamma människa.

och kameran... den är vacker, strålande, underbar. jag älskar den.
den ligger i sängen brevid mig om nätterna. de nätter då djungelgeorge sover hemma. men jag saknar extra batterier. de jag hade till 400:an passar inte.
ja, jag fick ju pengar också.

däremot finns det ju ett par luckor att fylla. bara på kamerafronten.
jag vill ha en ringblixt, ett vidvinkelobjektiv, ett fisheye och ett nytt stativ. det jag har nu saknar ju en del, eftersom den satt fast på kameran när den stals. 
sedan finns det andra luckor att fylla. på alla andra fronter.
och så vill jag ju gadda mig. det var liksom evigheter sedan sist.

nåja. jag kanske blir rik en dag. kanske. eller så blir jag det inte.

det blir väl så
när man övar sig på att sova
jag övar. flitigt. piller är bra skit.
och jag har huvudvärk.

idag har jag pratat. och gråtit.
jag trodde tårarna hade torkat ut. att jag hade gråtit klart.
jag trodde fel.
samtalet med kvinnan från familjecentralen var nog viktigt.
hon drog fram saker jag inte ens tänkt på.
sånt jag inte vågat. orkat se.

och kanske, kanske hittar jag rum där
nånstans
att falla pladask.