och jag ska givetvis jobba.
det ska inte jungelgeorge. han ska titta på idol. och dricka öl.
helgerna är vedervärigt korta nuförtiden.
vardagarna är eviga.

son ska till pappa.
och på söndag ska vi åka och titta på huset.
jungelgeorge och jag.
det är fånigt egentligen. men det är så det är.
han är som jag. eller så är jag som han.

det är blött ute. kallt.
jag längtar efter snön.
jag saknar sommaren.

jag saknar neonfärgen.
och honom.

i absolut stillhet
och jag vet inte hur jag ska beskriva dig
tilltala dig

jag låter bli 

vi ska resa bort tillsammans. djungelgeorge och jag.

jag saknar honom. han som skriver nattliga sms och ber mig stryka namn ur listan. namn som gör honom sömnlös.
jag stryker namn ur listan och ligger sömnlös själv.

 

me.
såhär kan resultatet bli om man går hårt åt med redigeringsverktygen.
extreme makeover my ass. tacka vet jag PS2.

ikväll har vi pratat i telefon. i 5 timmar.
hans tonåriga dotter tycker att vi är störtlöjliga. det är vi. tonåringar pratar i telefon i 5 timmar. vuxna säger det de ska och tar en fika.
men vi fikar inte. vi pratar i telefon.
han dricker vin. jag dricker en baileys med mjölk.
han säger saker jag inte kan säga.
enkla, ofarliga saker. men jag säger inte sånt.
jag skriver om dem.


snart somnar han säkert. på mer än en armslängds avstånd.
och jag tänker enkla, ofarliga saker.
men jag säger dem inte högt.

och jag vaknade av att jag grät. högt. tårarna rann som syndafloder nedför ansiktet. och jag minns inte varför.
kanske nådde mig vetskapen om att det var måndag och att devin gått till skolan utan att väcka mig, ända in i drömvärlden.
jag kunde iaf inte hejda mig. så jag grät lite.
sen slutade jag.

det var en bra dag i övrigt. vi började med handledning. handledning är bra skit.
och jag fick spy lite galla över tillvaron.
jag tror att alla kände ungefär samma sak.
det är skönt, men sorgligt på samma gång.
hur som helst är det skönt att få sätta ord på det.
och sedan kändes allt så sjukt mycket bättre.
jag tror att det smittade av sig på ungdomarna. jag skrek inte på en enda av dem iaf. de skötte sig.

förutom denne då.
såhär går det för små pojkar som inte lyssnar på sina mödrar! ;)

hans bil är stökig. jag saknar forden. forden var lika stökig den. nästan.
vi promenerade i tyresta by i en timme. jag med en vante. den andra tappade jag bort när jag gick för att möta honom. han kallar mig pirjo och säger att jag nog är mer förvirrad än han. jag berättade om mina fem saker. han berättade om sina tre.
jag är nog mer förvirrad. jag är nog förvirrigast.
efteråt åkte vi och handlade schampoo. han köpte mitt märke.
och så åt vi thaimat och tittade på bilder på sommarstugan. den han vill att vi ska bo i.
jag satt mest och log. han planerade.
han föreställde sig ungarna, hunden och mig där, målandes.
och vi skrattade åt 60-tals golvet, men var överrens om att det var just så det skulle vara.

jag åt kycklingspett med jordnötssås. han åt nåt annat. han gjorde mig leende.
jag tycker om honom så.

devin fick sin första puss idag. han säger att han är kär. men jag får inte berätta om det.
så jag säger ingenting.